ling.
étymologie
substantif
cèrcatrabalh [ˌsɛrko̞traˈβal] [m.]
- Chercheur d’ouvrage, fainéant.
prononciation
- occitan référentiel : [ˌsɛrko̞traˈβal]
- provençal : [ˌsɛʁko̞tʁaˈvaj]
références
- Mistral 1879
- Ubaud 2011
Modèle:Clé de tri
cèrcatrabalh [ˌsɛrko̞traˈβal] [m.]
Modèle:Clé de tri